Trons kraft

Världens fest, invigning och ett kyrkorum har skapats (Foto: Kim Sanfridsson)

Berättelsen om den lame mannen som hissades ner genom taket till Jesus är en sådan där berättelse som biter sig fast. En vittnesbörd om hur långt människor är beredda för att gå när det gäller något man tror på eller som är oerhört viktigt för en. Att ta sig upp på ett tak, bryta sönder det för att hissa ner en lam person, mitt i folksamlingen inne i huset. Det är nästan så man kan ana kaoset, ljudet och trängseln som måste ha varit. Mitt i allt detta så säger Jesus, i det här sammanhanget, konstiga ord: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna”. Tyvärr har denna text och en del andra varit med och format en underlig förståelse av att sjukdom var kopplat till synd och skuld. Tack och lov märker man när man läser vidare att så är inte fallet.

Jesus gör klart och tydligt skillnad på dessa två saker, speciellt när han jämför dem: vad är enklast förlåta synder eller att säga till mannen att ta sin säng och gå. Så mannen får sina synder förlåtna och blir därefter sedan frisk när Jesus säger till honom att ta sin säng och gå.

Markus kopplar också tydligt till att det handlar om människors tro, det som utspelar sig i huset i Kafarnaum. Utan den hade nog inte mycket hänt, för utan den gör inte heller Jesus något. Det är en ingrediens som krävs för att ett möte ska ske och något nytt ska påbörjas som i fallet med den lame mannen. Gud agerar inte själv utan individens eget samtycke och tro, först då hör vi orden: Din tro har hjälpt dig eller han såg deras tro. Det viktiga är inte om det är mycket tro eller lite eller ens om det är rätt eller fel tro, utan endast tro! Kanske är det först då som tron också får en djupare betydelse när det inte handlar om att hålla saker för sant enligt en checklista. Utan snarare är det relationen till något som är utanför en själv.

Individen
För mig som enskild människa kan tro bli befriande som för den lame mannen när det inte handlar om att nå upp till en viss nivå eller checkat av rätt lista. Utan det är mitt förhållningssätt som ligger i fokus. Det gör också att min egen tro kan, får och måste få se olika ut vid olika tidpunkter i mitt eget liv. För det ligger i relationens natur, man kan ju inte vara förälskad i hela sitt liv. Kanske är det i förälskelsen man börjar relationen, för att slutligen landa i en vänskaplig relation där man kan prata om allt. Då spelar trosbekännelser, meningsskiljaktigheter, mysterier och form en mindre viktig roll. För om jag inte ens kan förstå min egen medmänniska eller ens mig själv alla gånger. Hur kan jag då förvänta mig att kunna förstå relationen till Gud fullt ut?

Kyrkan
Som kyrka behöver vi ibland påminnas om att tro är större än det som står på papper. Även om det ibland skulle göra det enklare om det gick att säga: Nu är det färdigdiskuterat, så här är det! Som kyrka behöver vi människor som den lame personens vänner som bröt sig in genom taket, när vi har fastnat i våra egna banor. För det behövs människor som vågar och kan göra saker för att lyfta in nya frågor i vår kyrka. Fast den som är ansvarig för kyrkobyggnaden önskar nog att man låter koppartaket vara ifred och istället använda kyrkporten i de fallen.

Hur ofta har man själv inte hamnat i sådana sammanhang när de som redan är inne tar upp all plats. Att ens försöka få in en fot i ett nytt sammanhang kan vara oöverstigligt och ibland smärtsamt. I det avseendet är inte vår kyrka annorlunda jämfört med andra sammanhang med ideella, förtroendevalda och anställda. Men lite märkligt är det, att trots glesheten i kyrkbänkarna så är avståndet stundtals stort för att ta sig in i kyrkan som organisation. Det är då vi får ta fram våra kofötter, stegar, rep och kamplust för att öppna upp och bereda väg i den kyrka som är allas så att även den ingen räknar med kan komma in.

Samhället
Lyfter vi våra blickar utåt kan vi se ett annat mönster men ändå skrämmande likt vad människorna runt huset i Kafarnaum gjorde. Människor som flockas och bryter upp från invanda mönster för att göra det som är viktigt och betydelsefullt just nu. Man ställer sig i köer i flera dagar, sover sovsäckar i hällregn bara för att kunna få köpa den senaste mobiltelefonen från ett visst fruktföretag eller biljettsläppet från en stor artist. En liknande drivkraft och längtan efter något större fast är det dit vi vill nå med våra liv? En kvartalsekonomi där nästa lycka går att köpa om 18 månader där jag kan få känna mig som en del av en utvald skara människor, för att sedan börja om igen.

Evangelietexten utmanar oss till att fundera över vad som egentligen är det viktiga. Är det hälsa, rikedomar eller något annat? Jesus är ändå tydlig och säger att det är något annat. Han lyfter inte fram något av det utan såg människors tro. Det är grunden där allt kan börja, med tron som relation får vi tillsammans kraft att förändra världen till en något bättre plats. Frågan är bara var vår om vi vågar göra som den lame mannens vänner och bryta in genom taket?

Facebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailFacebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *