Tankar i allhelgonatid

Pyntat gravljus
Pyntat gravljus

Det händer något speciellt under Allhelgonatiden som inte sker lika tydligt under någon annan tid under året. Då blir våra kyrkogårdar levande, det blir ett myller av människor som tänder ljus, rensar på graven och lägger ut en och annan krans. Mellan gravstenarna uppstår det spontana möten och samtal mellan människor som kanske inte har setts sen flera år. I samtalen avhandlas alltifrån väder och vind, bostadsområdet där man lever, vad som har hänt på orten sen förra året. Hemvändare skaffar sig uppdateringar om bygden och gamla relationer.

Men även de djupa samtalen får ta en naturlig plats när man berättar vem som döljer sig bakom namnen på gravstenarna för andra. Här behöver man inte vara rädd för att ingen ska förstå sorgen och saknad över de som har försvunnit från ens liv. De man möter, delar alla på erfarenheten av förluster och kamp i livet. Trösten av att få tala med någon som förstår, blir naturlig och inget ämne är riktigt för stort att vidröra. Även om mötet i sig varar några minuter så kan det vara det som förmedlar hopp ändra fram till nästa allhelgonatid.

När mörkret sen faller över kyrkogården och kylan gör sig påmind fortsätter besökarna komma. Alltfler blir lyktorna som sprider sitt svaga ljus över gravplatserna. Ett hoppfullt ljus för oss som befinner oss på vår egen vandring i livet.

Som kanske alltför ofta påminna om den vandring som det judiska folket gjorde tillsammans med Mose. Han befriade sitt folk och förde dem ut från Egypten till det land som Gud hade lovat. Under resans gång blir många av människorna besvikna eftersom de aldrig verkar komma fram till resans mål som de har blivit lovade. De misströstar och funderar över om det verkligen var rätt val att lämna det land som de hade lämnat. Tillslut leder desperationen till att de väljer att tillbe andra gudar med hopp om att tillvaron ska förbättras för Gud hade svikit dem.

Att vara sviken, utlämnad och ensam är ständigt närvarande känslor för många människor. Livet självt verkar mest föra en runt på kringelkrokar och aldrig leda fram till det mål som man strävar efter. Hopplöshet och otrygghet styr alltmer av ens tillvaro och leder en allt oftare bort från den väg man söker efter. Ständigt pågår en kamp med att uppfylla omgivningens förväntningar eller sina egna på hur man ska leva sitt liv. Pengar, materiell rikedom, maktutövande och framgång blir kännetecknen för ett lyckat liv och på ett sätt blir det vår tids avgudabilder som ständigt fångar vår uppmärksamhet och fokus. I de situationerna skulle det vara skönt om någon skulle kunna säga stopp och riva ner de där avbilderna som man låter livet styras av. Kanske är det först då man kan hitta tillbaka till den väg man sökte efter från början.

Det här sker ständigt i vår värld då Gud använder oss människor för att föra ut sitt budskap om frid och fred till alla människor. I vissa tider har dessa personer kallats för profeter, helgon eller martyrer. Medan de idag kallas för aktivister, förespråkare och företrädare men de kännetecknas alla av en omsorg om skapelsen och livet. Ofta har de valt att leva tvärtemot vad som har varit allmänt accepterat på sin tid. Genom sitt levnadssätt och uttalanden har de öppnat upp ögonen på sina medmänniskor för de som är utsatta eller pekat ut de som förtrycker. De har fungerat som ljus i en mörk värld och låtit många människor åter finna ett hopp om Guds rike.

När vi beger oss ut på kyrkogården för att göra i ordning gravarna, promenerar på stan eller befinner oss i andra sammanhang får vi påminna oss om att ljusen även brinner för oss. De förmedlar Guds kärlek och tillhörighet med oss oavsett vilka vi är. Att vi är välkomna och älskade oavsett om vi är fattiga, rika, sjuka, friska eller vad vi har bakom oss. Det finns helt enkelt inga gränser för Guds omslutande kärlek till oss människor och han vill bjuda oss till att ta del i hans rike.

Facebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailFacebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *