Föräldraledig – att vara människa

Så här nästan två månader in i föräldraledigheten har mycket gått upp för mig som jag tidigare har tagit för givet. Inte minst sådana enkla saker som att gå på toa, känslan av att vara ren och kunna föra ett samtal. Så mellan blöjbyten, städning av hus, tvätt, torkande av spyor, feber och snor i alla former och färger och nattning av barn så har jag lyckats skrapa ihop lite tid för att dela med mig av några reflektioner så här långt.

 Jag har träffat flera människor genom åren som har varit aktiva i det militära. Det har varit lumpenminnen hit och lumpenminnen dit (själv fick jag frisedel), hur tuffa jägarsoldaterna är och så vidare. Men om vi ska prata tuffhet, uthållighet, kreativitet så släpp det militära. Gå istället till vilket hem som helst med nyfödda barn och träffa den förälder som inte sovit en hel natt under veckor så ska du få lära dig något om uthållighet, kreativitet, utmattning och mycket annat. 

Ofta kan personen laga mat med ett barn på armen på ingenting ifrån skafferiet, kan rabbla familjen personuppgifter utantill dygnets alla timmar, kan hitta på lekar av ren trötthet, förstår obegripliga språk som en baby ger ifrån sig. Men starkaste egenskapen som de flesta besitter är kunna se barnet och möta det som en människa oavsett hur humöret, trötthet eller tid på dygnet.

Som kille och dela på föräldraledigheten möter jag olika reaktioner från omgivningen. En del väldigt positiva och en del riktigt negativa. Störst ytterligheter har jag mött från kvinnor, vilket i sig föranleder en fundering om det handlar om deras syn på föräldraskap/moderskap? Att jag som kille inte kan ge ett litet liv den omsorg, trygghet och kärlek det behöver på grund av mitt kön? Kan ju tillägga att nyare forskning visar att barn med föräldrar som delar ledigheten gör att barnen får ytterligare positiva styrkor i det sociala (dokumentär på SVT).

Så här långt vill jag lyfta fram alla er (vi) som faktiskt har gjort valet att var föräldraledig oavsett om du är man/kvinna/hen/whatever. 

För är vi något utöver det vanliga, det är att vara människa på riktigt. Vi får möjligheten att se en ny individ ta sina första rultande steg, uttala de första orden, se världen med ny människas ögon. Vi är också det viktigaste i den nya människas liv, det är vi som står som garant för det nya livet. Allt det, är alltför få människor förunnade att faktiskt få ta del av och förstå.

Så ta chansen att vara ”föräldraledig” om du kan, för ljusglimtarna uppväger alla blöjbyten, förstörda nätter och nerspydda kläder.

Facebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailFacebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailby feather

2 kommentarer

  • Louise skriver:

    jag tycker att det borde heta att man är i föräldratjänst. Det sista man är är ju ledig…

    • Kim Sanfridsson skriver:

      Instämmer till fullo, namnet säger ju en del om samhällssynen som råder. Grundregeln är att man arbetar och blir ledig för att vara förälder. Förälder är man ju hela tiden även på jobbet 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *