Medmänniskan

Kors från en långfredagsgudstjänst
Kors från en långfredagsgudstjänst

”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”

Det är skulle egentligen predikan kunna sluta rakt av. Vad jag vet så har åtminstone en präst gått upp i predikstolen och sagt endast detta som predikan. Ett spännande sätt låta bibelordet få tala med sin egen röst utan förklaringar, tolkningar och utläggning. Men jag tror att vi ska försöka oss på något fylligare ändå.

Hur ofta hör man inte kommentarerna gärna på en löpsedel:

  • Politikerna borde ta sitt ansvar för utsatta
  • Företagen borde ta sitt ansvar för att skapa arbeten
  • FN måste ta sitt ansvar för krig, svält och sjukdomar
  • Föräldrar måste ta sitt ansvar/skolan måste ta sitt ansvar

Nästan varje gång man hör dessa ord oavsett i media eller vid köksbordet så är det väldigt sällan man nämner en individ. Alldeles för ofta är det en anonym grupp med makt man åsyftar som borde göra något åt något. Litegrann som när man talar om nånannanismen, ”ansvaret är alltid någon annans – aldrig mitt eget”. Det blir också sannare ju längre ifrån min egen vardag problemet finns.

I vissa situationer kan det dock vara en klok strategi som enskild människa, för ingen orkar ensam bära all världens problem. Men den gör oss också blinda för vår medmänniska som vi möter på gatan, på jobbet eller vår granne. Därför kan det vara klokt att tänka en gång till när det automatiska svaret kommer: det är någon annans ansvar. För i just det fallet kanske du står framför den bedjande kvinnan/mannen utanför mataffären.

Temat idag är medmänniskan och det är också diakonins dag idag i kyrkan. Vilket mörks i våra tre texter idag som alla tre handlar om att bryta mönster och se till människan. Oavsett om man är kung eller inte och kämpa för det goda med det godas arbetssätt.

Men vad kan flertusenåriga texter betyda för oss här idag?

Individen

På individnivå är det ganska enkelt, Jesus är tydlig på den punkten. Det är två spår, den ena är relationen till Gud och den andra är medmänniskan. Det är endast dessa två subjekt som jag som människa relaterar till. Lägger vi till det dubbla kärleksbudet till förståelsen så handlar det om en kärlek till medmänniskan som bygger på omsorg.

I konfirmandarbete/ungdomsarbete brukar det alltid bli lite fniss när man säger meningen ”älska din nästa…”, eftersom vårt språk inte har olika ord för kärlek utan endast ett. Det Jesus menar är det man på grekiska kallar agape, den brukar beskriva relationen mellan förälder och barn och bygger på osjälviskhet och göranden utan förbehåll eller baktankar. Det hänger väl ihop med Paulus tal i episteltexten: ”är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka.” Med andra ord, livet som kristen eller som människa innefattar alla. Sen fortsätter han: ”Då samlar du glödande kol på hans huvud.’ Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.” Målet med att göra allt det goda är att besegra det som är ont, alltså verka för att Guds rike ska bredas ut i världen.

Kyrkan

Vad innebär detta för oss som kyrka? Den utmanar kyrkan till att gå längre än alla andra. Oavsett hur många gånger alkoholisten eller den drogberoende kommer för att söka hjälp ska kyrkan möta denna som en medmänniska. Som kyrka kan man heller inte vara tyst när man ser att människor far illa oavsett om det är invandrare, socialt utsatta eller någon annan, det är ju människor det handlar om inte sant? Det går nästan att ana kyrkan i hovmannen Eved-Melek som går till kungen när Jeremia blev slängd i brunnen. Eved-Melek får därmed hjälp för att befria Jeremia.

Att som kyrka agera för medmänniskan är inte oproblematisk, det ser vi bland annat i debatter, insändare och röster från politiker. Då man önskar att kyrkan inte ska agera i politiska frågor, men om det är politik att hjälpa utsatta människor och påtala sociala problem då är det nog snarare samhället som behöver tänka om. För kyrkan gör det den alltid gjort ända sedan Jesu tid. Att vara diakonal!

Samhället

Att förändra ett samhälle är oftast inget någon enstaka person klarar av med få undantag. En sak är att skapa rättvisa system eller hålla demokratiska val. Men det är något annat att förändra ett samhälle för det måste ske på individnivå. Jämför med rasism och främlingsfientlighet, även om det är förbjudet att uttrycka de lite mer extrema formerna så förekommer det på alla samhällets nivåer. Enda sättet att stå emot det är att använda sig själv som ett verktyg.

För genom att göra gott är det möjligt att förändra, genom hot/våld/hat blir man precis som det man vill bekämpa. Det är ett val man själv behöver göra och det ser olika beroende på vem man är, för vissa innebär det att man lägger en peng i en kaffekopp, för någon annan att man säger emot när frågan om invandrare lyfts under lunchen på jobbet, någon tredje när man diskriminerar kvinnor eller män.

Som människa är jag inte ensam i detta, Jesus har lovat att han alltid är med. Sen kanske man inte alltid lyckas eller gör fel. Då finns alltid möjligheten att få börja om i förlåtelsen med en ny chans. ”Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

Facebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailFacebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *