Hur unikt är ett digitalt foto?

När man har tagit den där perfekta bilden som man lagt ner timmar med arbete på blir klar kan lyckan vara näst intill fullständig. För nu har ett mästerverk skapats som ingen annan har lyckats med någonsin, och ingen kommer någonsin att kunna ta en likadan igen. Men hur unik är bilden egentligen, är det inte möjligt att bilden faktiskt kan uppstå igen i ett annat sammanhang (då menar jag exakt kopia av den intill varje pixel)? Det är ett av kraven när man talar om bildens upphovsrätt att den når verkshöjd för att vara skyddad.

”Satsen om oändligt många apor”

I dagens digitala tidsålder så är det möjligt att ta sig an uppgiften att skapa alla världens bilder som någonsin tagits och kommer att tas. Likaså när det gäller böcker, artiklar och musik finns samma koncept. Det mest kända är ”myten” om huruvida en tillräckligt stor mängd med apor och skrivmaskiner kan återskapa Shakespeares verk. Med hjälp av ren slump och tid ska det då vara möjligt för aporna skriva ett litterärt verk. Det finns inte direkt mycket vetenskapliga tester utförda på apor och skrivmaskiner, men forskare vid Paignton Zoo och Plymouths universitet ska ha gett sex stycken makaker ett tangentbord under en månad. Det resulterade i c:a fem sidor med bokstaven ”S” samt urin och exkrementer i tangentbordet. I och för sig bättre resultat än den del av pocketböckerna som finns att köpa idag.

Ändliga system med information

Innan vi dyker ner i foton och bilder så ska vi mellanlanda i ett par områden först. I det västerländska systemet med noter (något förenklat) så återfinns åtta noter (toner) i en oktav. Med andra ord kan en not enbart ha åtta olika värden vid ett givet tillfälle (om vi håller oss inom samma oktav). Utökar vi tidsrymden till en takt (4-takt) så finns utrymmet för fyra noter som kan ha åtta olika värden.

Tonerna C D E F G A B C (Bild: jlandin)

Tonerna C D E F G A B C (Bild: jlandin)

Med enkel matematik får vi då: 8 x 8 x 8 = 4096. Alltså 4096 möjliga kombinationer av den första takten, och skriver vi ner detta på lika många notpapper har vi alla möjliga starter i för den oktaven. Sen finns det ett antal olika halvnoter m.m. som gör att mängden ökar ordentligt. Men ändock är det möjligt att låta en dator framställa alla möjliga kombinationer av låtar, och vips har du ett musikimperium som slår Bert Karlsson.

Samma princip gäller även text i olika former. Därav kopplingen till apor med skrivmaskiner. Vårt alfabet innehåller 29 bokstäver: a, b, c, d, e, f, g, h, i, j, k, l, m, n, o, p, q, r, s, t, u, v, w, x, y, z, å, ä och ö. Om vi tar ett ord på tre bokstäver, ”och”, så finns det 24 389 olika kombinationer varav ”och” är ett av dem. Likaså far, mor, ror är ord som finns i den mängden. Med hjälp av lite matematik kan vi också beräkna sannolikheten för att ordet ”och” ska bildas av ren slump (antingen med datorns hjälp eller apor): 1/29 x 1/29 x 1/29 = 0,03 x 0,03 x 0,03 = 0,000027. Med andra ord rätt låg sannolikhet för att ordet ”och” ska bildas. Här kommer datorernas stora beräkningskraft till nytta eftersom de kan testa alla möjligheter tills rätt kombination kommer upp. Därav klarar datorn av att knäcka lösenord genom att testa alla kombinationer.

Den digitala bilden

En bild bestående av 2x2 pixlar med endast färger svart och vit (ill: Kim Sanfridsson

En bild bestående av 2×2 pixlar med endast färger svart och vit (ill: Kim Sanfridsson

När det kommer till en bild från en digitalkamera blir det ännu större datamängder men ändock är det ett begränsat system vad det kan innehålla. Tänk en bild bestående av 2×2 pixlar som enbart har färgskalan svart eller vit. Det ger att bilden kan ha sammanlagt 16 olika utseenden, 2 x 2 x 2 x 2 = 16. Om vi gör samma beräkning fast i 256 färger får vi följande tal: 256 x 256 x 256 x 256 = 4 294 967 296. En ansenlig mängd med olika varianter på en bild med enbart 2×2 pixlar i storlek. De flesta idag tar dock kort med lite fler färger än 256 och då finns det totalt 16 777 216 olika färger som en pixel kan ha. Då får vi det absurt stora talet: 16 777 216 x 16 777 216 x 16 777 216 x 16 777 216 = 79 228 162 514 264 300 000 000 000 000. Med andra ord 79 kvadriljarder, något mer än vad Joakim von Anka har i sitt valv.

För den slutliga huvudvärken kan vi beskriva alla bilder som någonsin kan tas i upplösningen 6 000 pixlar x 4 000 pixlar (motsvarande den i Nikon D7100) och 24 bitars färgdjup:

24 000 00016 777 216 

En ofattbart stor summa som inte får plats att skrivas ut här på bloggen för då skulle inte mitt webbhotell bli alltför glada. Då första steget genererar följande tal: 576 000 000 000 000. Sen ökar summan fort och som läsare vore det inte kul att surfa in på en artikelsida som skulle ta ohyggligt långt tid laddas och nu pratar vi inte timmar…

Så i teorin är det möjligt att låta en dator framställa alla bilder som någons har tagit och kommer att tas. Det är en fråga om tid och beräkningskraft. Förutom bilder på sina egna barn, barns, barns, barns, barnbarn så skulle man också kunna få fram bilder på alla universums händelser men vi skulle inte kunna tolka dem och förstå vad det är vi ser. Utöver det skulle vi också kunna få fram bilder som i lagens mening är olagliga att inneha. Skulle man vilja göra det här så behöver man förutom en gigantisk datorhall även enormt mycket lagringsutrymme för alla bilder, sen ska vi inte tala om hur mycket arbete granskningen av bilderna skulle behöva.

Drar vi det här ytterligare ett varv så finns det tecken på att talet Pi innehåller alla sifferkombinationer oavsett längd som finns. Genom att söka i Pi:s talmängd så ska det vara möjligt att hitta alla Shakespeares verk, alla filmer och ljud som finns och mycket annat. Men, och det är ett stort men, bara om man vet var man ska leta.

Framtiden

Med framtidens kvantdatorer kanske det kan vara möjligt att göra ett liknande projekt och väldigt mycket snabbare. Men frågan är var den konstnärliga förmågan kommer att ta vägen – eller blir den ersatt av tekniken istället? Kanske kan vi kasta kameran då och istället ange olika parametrar för att få den bild vi vill ha? Vad händer egentligen med den upphovsrätt som försvaras med näbbar och klor när den diskuteras i olika sammanhang? Så är motivet på bilden egentligen så unikt?

Jeff Thompson är en konstnär som ägnat dessa tankar en del tid och gjort en utställning med ett datorprogram som arbetar med att framställa alla bilder. Bilderna är något begränsade i storlek med upplösningen 15 pixlar x 10 pixlar i gråskala.

Se gärna klippet och läs mer om Jeff:s projekt här: http://jeffreythompson.org/every-possible-photograph.php.

Facebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailFacebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *