Förintelsens minnesdag

Bilder från Auschwitz (Foto: Kim Sanfridsson/www.kimsanfridsson.com)
Bilder från Auschwitz (Foto: Kim Sanfridsson/www.kimsanfridsson.com)

Den 27 januari är förintelsens minnesdag, den samlar människor över hela världen för att uppmärksamma andra världskrigets folkmord och viljan att uttrycka stöd för alla människors lika värde. Idag är det exakt 71 år sedan människorna i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades av allierade trupper (Röda armén). Totalt mördades cirka sex miljoner judar i gaskammare, avrättningar av insatsgrupper, svält och på andra sätt. Till detta kan vi även räkna 2,5 miljon kristna, 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar och 500 000 romer som mördades. Nazismens industrialiserade hat utplånade 12 -13 miljoner människor på grund av dessa människors etnicitet och övertygelse.

Förintelsen är unik i mänsklighetens historia…

Ingen annan gång har så många människor mördats systematiskt som under andra världskriget. Alla dessa människoliv förlorade, för att människor som du och vi lät en ideologi bestämma vem som var värd att räknas som människa.

Det är en del av det kollektiva minnet hos många av Europas länder och befolkningsgrupper.

Den som inte kan minnas sitt förflutna

”Those who cannot remember the past, are condemned to repeat it” eller på svenska ”Den som inte kan minnas sitt förflutna, är dömd att upprepa det”. Orden uttrycktes av filosofen George Santyana i hans verk ”The life of reason” och tål att upprepas gång på gång. Men ibland är det lätt att endast stanna vid första delen av dessa ord. Att minnas det förflutna, att lyssna till det förflutnas berättelser, men låta det stanna där. Som människa av idag är det enklare att inte låta våra minnen eller andras minnen och berättelser vara med och forma varken nutiden eller framtiden.

Att minnas innebär att jag som människa också behöver reflektera. Jag behöver ta till mig och behöver känna vad det betyder för mig här och nu. Det kan jag endast om jag tillåter mig själv reflektera. Då kan även mina ögon öppnas för att se vad som händer i min tid just nu när tankar, samtal, händelser och beslut förringar alla människors okränkbara värde. För om jag inte ser detta och lär av historien är jag och det samhälle jag lever i dömt att upprepa det som en gång skett.

Är dömd att upprepa det

Ekonomiska krascher, försämrad välfärd, arbetslöshet, politisk instabilitet, försvagade stater och social oro har följt världen de senaste åren. Både i vårt eget land, i Europa och i delar av världen. Politiker letar efter syndabockar och enkla lösningar och extrema grupper får alltmer gehör för sin propaganda. Den arabiska våren mattades av och istället påbörjades nya krig. Idag ser vi flyktingsströmmar som är i klass med andra världskriget. På samma gång misstänkliggörs människor på flykt från krig för att de skulle vara lycksökare eller terrorister.

Liksom under 30-talets ovilja att ta emot judar som flydde från Tyskland ser vi samma tendenser idag fast med fokus på människor från muslimska länder. Gränser stängs, murar sätts upp, raggtrådens sätts upp på alltfler ställen i Europa, husdörrar i England målas i speciella färger för flyktingar, beslag av flyktingars värdesaker i Danmark– allt beroende på etnicitet och medborgskap. Historien upprepar sig, fast i det här fallet för en annan grupp människor än för det judiska folket.

På många sätt påminner vår egen nutid om 1930-talets förföljelser av judar och oliktänkande. Ett samhälle där människovärdet återigen har blivit lovligt att förminska och kränka. En rätt som alltfler politiker oavsett tillhörighet och extrema grupper tar sig.

Att tillskriva grupper av människor egenskaper på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung. Det är rasism, oavsett anledning till uttalandet, beslutet eller handlandet.

Våga hoppas – våga ge kärleken vidare

Bild ifrån fackeltåget vid Karlstad domkyrka.

Bild ifrån fackeltåget vid Karlstad domkyrka.

Vissa dagar är det enkelt när man svarar på människors hat och rasism i sociala medier. Vissa dagar är det tungt när det är ens vän som yttrar orden: ”jag är inte rasist, men…”.

Som enskild människa är det lätt att känna sig liten. Både inför historien och inför nuet vi befinner oss i. Hur kan jag förändra eller ens göra något åt allt det som sker? Kan jag ens göra något, kan min svaga röst påverka eller göra det bättre för någon?

Jag tror det.

För som människa kan jag inte annat än att försvara alla människors lika värde. För är inte du fullt ut människa är jag inte det heller.

Som samhällsmedborgare i ett demokratiskt samhälle är det mitt ansvar att rösta för människors lika värde. Får du inte samma rättigheter som mig får inte jag det heller.

Som kristen är jag kallad att stå upp för människors lika värde. För jag ska älska dig lika mycket som mig själv.

Jesus själv gjorde inte skillnad på människor. Oavsett klass, kön eller ursprung förvägrade han dem inget. Det han gjorde var att lyfta dessa människor som samhället såg ner på. Kvinnan som var otrogen fick förlåtelse, kvinnan vid Sykars brunn fick möta Gud, Sackaios fick besök av Jesus, botade officerens sjuke tjänare och barnen som Jesus välsignade. Alla fick de bli förebilder för hur Gud älskar var och en av oss oavsett vem vi är eller vad vi gör. Gud ser att du är människa och det är fullt ut tillräckligt.

Sprid den gåvan vidare, låt dina medmänniskor få känna sig sedda och älskade. Låt invandraren få känna sig trygg. Låt de utsatta få känna att någon står upp. Låt din röst få höras av andra. Låt kärleken och tron på människors okränkbara värde få flöda varje dag och i varje möte.

Det är då som orden: ”Den som inte kan minnas sitt förflutna, är dömd att upprepa det” får betydelse. Genom förståelse och reflektion blir historien vår nyckel till att förstå nuet och framtiden.

Hölls i samband med förintelsens minnesdag i Karlstad domkyrka, 27/1 2016

Facebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailFacebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *