Ett möte på tåget

Regina X55 (Foto: Petey21/Wikipedia/CC0)
Regina X55 (Foto: Petey21/Wikipedia/CC0)

Jag fascineras av människors livsöden och deras kamp för att leva. Idag så var ett sådant tillfälle jag fick en livshistoria berättad för mig. Min plan var ursprungligen att skriva färdigt en rapport på resan till Göteborg. Men när jag klev på tåget så satt en äldre man på min plats och vi började prata med varandra.

Han skulle åt samma håll en bit av resan och började berätta om när han hade tågluffat, utlandsresor, kärlek som kommit och gått och hur livet ter sig just nu efter en olycka han hade varit med om. Vi samtalade om vad det är som gör att man gör vissa saker i livet (både bra och dåliga). Idag har han lämnat alkoholen bakom sig och försöker att leva ett så gott liv som möjligt med allt vad det innebär.

Mitt i vardagens tragik finns ändå de små sakerna som gör att man som människa hittar hoppet och styrkan igen när man faller. Någon gång är det ett ord, ett möte, en blick eller en kärleksfull smekning. Svårigheten är att se och tolka dessa saker som positiva. I stundens hetta kanske det känns som en förolämpning för att fem år senare var det ett uttryck för den människans kärlek till en själv.

Tåget stannar vid en perrong, han reser sig upp och tackar för samtalet och att jag lyssnade. För det är så sällan någon vill prata med honom om det som berör.

Tåget rullar vidare och kvar sitter jag med en undran: vem det var som jag mötte egentligen?

Inga namn utbyttes och under samtalets gång så försvann det som skedde runt omkring. Ungdomarnas höga röster, viskningarna i sätet framför av ett par, kostymkillens ständiga mobiltelefonsamtal var också borta. Så här i efterhand kom jag att tänka på följande ord från Matteus:
Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ – Matt 25:35-40

Var det detta som Jesus menade? Att vi kan ana det gudomliga i varje människa vi möter och bör handla därefter?

Jag kommer nog inte få något svar på min undran men mötet gav mig svar på några frågor jag funderat över en längre tid. Jag vill gärna tro och hoppas på att varje människa bär på en pusselbit om livet självt. När vi möts och samtalar med varandra utbyter vi våra bitar och kanske får vi svar på frågor som vi bär djupt inom oss.

Så våga prata med din granne på tåget även om han eller hon ser lite väderbiten ut. Kanske är det just den personen som bär på den biten du söker.

Facebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailFacebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *