Att leva tillsammans – 20 söndagen i trefaldighet

Varifrån kommer den där mannens visdom och underverk? Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?” Orden är gamla men innebörden är lika aktuella idag som de var när Matteus skrev dem. Ord som vi kan tänka oss skapade smärta på djupet även hos Jesus när han slutligen svarade människorna: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem”. Det är intressant att människorna vände sig inte emot hans undervisning eller underverk. Märkligt nog var det som skavde hos dem att han var en vanlig människa precis som dem från samma bakgrund. De kände hans släktingar och de visste vem han var vilket vid en första anblick kan tyckas vara något positivt. Men inte i det här fallet, för när Jesus tog steget utanför det som de förväntade sig så valde människorna att ifrågasätta hans person genom det yttre – det som han själv inte kunde påverka. Ett typiskt sätt att förminska, objektifiera och generalisera människor.

Innebörden i det som sägs och sättet det görs på ligger inte så långt ifrån det som sägs på våra skolgårdar, arbetsplatser och runt köksborden. Men då låter det snarare så här:

  • Umgås inte med honom, du vet ju hur alla de där är!
  • Nej du, kvinnor kan inget om teknik!
  • Arbetslösa, de är bara lata. De kan fixa ett jobb om de känner för det!
  • De där politikerna, de skulle prova att jobba på riktigt!
  • De är bara här för att lyfta bidrag!

Det är vassa ord och kommentarer som i praktiken enbart handlar om att förminska en människa. De säger inget om denne eller dennes sätt att vara. Utan orden är sagda för att döma och kränka vilket i praktiken leder till att personen definieras utifrån dennes bakgrund, härkomst, kön osv. Det spelar ingen roll hur duktig en sådan person är på något, för det är alltid möjligt att förminska personen genom att peka på yttre attribut och bakgrund så att det döljer personens verkliga värde. Det här är starka processer som finns i oss människor – vare sig vi vill det eller inte. Men vi kan kämpa med dem och en förutsättning för det är att vara medvetna om det är något vi alla bär. För ibland är vi de där människorna som avfärdade Jesus och ibland är vi som profeten som inte tas på allvar.

Som människa är jag alltid större än de enskilda pusselbitarna som utgör mig. Ingen känner till allt det som finns i min ryggsäck och vad de betyder i mitt sammanhang. Som människa är jag fullt ut älskad av Gud för den jag är och inte utifrån vad andra tycker om mig. Så en människa får aldrig enbart bli definierad utifrån grund av kön, etnicitet, härkomst, yrke, sexuell läggning eller något annat. Men det är lätt att säga – för vad gör man den dagen då kommentaren kommer. Blir man tyst, arg, ledsen eller sväljer man kommentaren och går vidare?

Eller hur väljer jag att hantera sådana här saker när de kommer upp i sammanhang där jag befinner mig när det inte är mig som det handlar om? Vågar jag säga ifrån när kvinnor objektifieras, när människor klumpas ihop utifrån stereotypiska fördomar?

Jag skulle säga att Jesus uppmuntrar oss till att säga ifrån. För genom att säga ifrån och ifrågasätta fördomar och mönster som en riktig förändring kan ske. Kanske är det också därför som #metoo-kampanjen har fått en sådan enorm spridning. Tack vare att några få höjde sin röst och berättade om vad de varit med om och utsatts för så var det som att dammluckorna öppnades. Ett mönster blev väldigt tydligt i vårt samhälle där kvinnor förväntas att acceptera det som sker och det de blir utsatta för och medan vissa män får göra precis som de vill. Nu är ännu detta i sin linda men förr eller senare behöver vi hantera baksidan av detta – hur gör vi för att gå vidare? Så att vi inte fastnar i misstro, hat och skam. Hur bryter vi med det som varit för att kunna leva tillsammans?

Det är en stor utmaning för kyrkan, som är en bärare av traditioner och har en lång historia. För även kyrkan behöver bryta sig loss från gamla mönster för att kunna se att dessa skadar människor i förlängningen. Så hur kan vi lämna samhällets destruktiva struktur och finna nya vägar framåt där det blir tydligt att varje människa är fullt ut älskad av Gud?

Kanske är det just här som förlåtelsen som ges till oss människor från Gud som kan vara en viktig pusselbit. När vi människor inte kan eller orkar att förlåta sådant som skett är Guds förlåtelse större. Men då är det inte förlåtelsen i formen av att be om förlåtelse för att fortsätta som inget har skett. Utan det är en genomgripande och genomlysande förlåtelse som förändrar i grunden. Där uppriktigheten och förlåtelsen ger starten till att leva med ett nytt förhållningssätt. Så att vi kan säga liksom Jesus sa till äktenskapsförbryterskan: gå och synda inte mer.

Facebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailFacebooktwittergoogle_plusredditlinkedinmailby feather

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *